Jag hittar äntligen min kamera och går och öppnar ett fönster för att kolla hur kallt ute. Det är midnatt och snön täcker allting. Jag stänger långsamt fönstret. Jag vill inte väcka någon. Jag tar på mig en varm jacka och går nedför trapporna till gatan. Det är absolut tyst och öde utanför. Snön är mer än 30 cm djup. Jag har svårt att gå i snön. Jag går med tunga steg. Det är som att jag har blyskor. Allting är ganska vackert under snön och glänser som smycken under gult ljus. Der är en förförisk syn Jag ställer min kamera i rätt position och tar några foton. Jag ser en stor kyrka med många små torn på taket och ett stort kors på toppen. De skimrar vitt i ljuset. Jag vet inte varför gilla jag att titta på dem. Jag känner att hela staden är i mörker utom kyrkan. Jag kan inse nu hur folk föll för religionen i den grå forntiden. Kyrkan får en att tänka. Om en präst som har fina kläder och en hög hatt kommer ut från kyrkan och ber mig konvertera till kristendomen så kanske jag accepterar det. Jag försöker att samla mina tankar och gå bort. För ett ögonblick skakas min tro av mina forntidsgener. Kanske är det deras nostalgi eller begäran som orsakade det.
No comments:
Post a Comment