Mumlande Man

 Det är ännu en ny dag i Norden men där är inte några tecken på det nordiska livet. En enkel man med enkla tankar på små kontor. Han tittar på andra sidan och ser ett  en rund mage matchande med två runda glas i glasögon, samma form med olika rundhet.  Magen rör sig från sida till sida och bakåt och framåt för att balansera sig på en platt stol med ett enda långt ben i mitten. Tiden går och stolen förblir stark och ser fram emot after work happy hours. Mer öl, rundare mage - ett test för att se hur länge enbenet kan hålla.  

Dagen är över, det är tid för mannen att lämna kontoret. Han måste påminna vaktmästaren för att ta bort den stora spegeln på andra sidan. Han får inget gjort medan han stirrar på sin spegelbild hela dagen. Det är tuffa tider, kanske några öl kan hjälpa.

Att Tro!

Sendai är platt stad som är åtskild från berget Aoba med floden Hirose. Utsikten från floden och berget är mycket vacker. Gräset täcker flodstranden när mast staden och har sporadiska små och stora stenar.  Men andra sidan är belägen vid en hög bergvägg.
Satoshi hade bott i centrala Sendai och arbetat på universitetet på berget.  Han hade gått till sitt jobb varje morgon vid flodstranden,  passerat bron och klättrat upp för berget. 
En dag såg han en äldre man som satt på en stor sten och var vänd mot floden.  Den äldre mannen sprang efter Satoshi när honom kom närmare.
- "hade du sett en man i hans tjugoårsåldern med långt hår, blå skjorta och bruna byxor? Han är min son som är försvunnen sedan igår.  Han brukar sitta på det där stenen och stirra på floden" sade mannen. 
- "Förlåt! Jag har inte sett någon. Om jag ser eller hör något då ska jag informera dig" svarade Satoshi.
- "Tack så mycket! Jag bor i det där huset med det röda taket" sade han sorgset.
Satoshi träffade den äldre mannen varje dag fyra dagar till och varje gång sökte han efter sin son eller satt på stonnen från morgonen till slutet av dagarna. 
Satoshi frågade honom varje gång de sågs om han har mer information men svaret blev nej.
- "Jag är säker att min son inte går någonstans utan att informera mig och bör vara någonstans nära" viskade den äldre mannen. 
Satoshi såg inte honom på två dagar och bestämmande sig för att se om en äldre mannen hade hittat sin son.  Han ringde på dörrklockan och den äldre mannen visade sig i dörren.
- "För tre dagar sedan såg jag att något föll ned i floden på andra sidan.  Jag gick över bron.  Betongskyddet som är till för att skydda människor från att falla ner var löst på andra sidan.  En del av den var redan trasig och hade sjunkit i floden.  Min son såg detta den dagen han försvann och han gick för att kolla det.  Han hörde sig upp över kanten av kanalen och föll ner till samman med en stor del av Betongskyddet.  Han var instängda i den med ett brutet ben och en bruket hand i fem dagar.  Vill du se honom" sade den äldre mannen.

Nybakat och Smärtsamt

Bagerier öppnar vanligtvis tidigt på morgonen i Lille. Människor gillar att köpa sitt bröd strax före frukost. 
Anton kunde inte sova kvällen före eftersom det var första gången han kunde gå och köpa nybakat bröd. 
Det var kl 6.00 på morgonen och hans mamma hade verkligen svårt att väcka honom.  Efter många försök vaknade han äntligen på väg till närmaste bageri med 5 euro i sin hand.
Anton var lite tidig och det fanns en kort kö med få människor som väntade på att bagaren skulle ta ut bröden från ugnen.  Hans ögonlock var tunga och knäna var mjuk.  Han behövde en satt sig ner och blundade bara för en minut.
- "Hej, hej, vakna! Du kan inte sova här" skällde bagaren.
- "jag vill få två stora bröd" hulkade Anton.
- "alla borta! Ny plåt är klar inom två timmar. Det är bättre om du går till bageriet i slutet av nästa gata.  De brukar baka mycket mer och det är bara 10 minuters promenad" rekommenderade bagaren.
Anton började springa till andra bageriet och hans hjärta slog hårt i bröstkorgen snart var det hans tur och efter några minuter var det dags för honom att be om två stora bröd. Bagaren bad om 4 euro satte bröden på bordet. 
Antons kropp och hans tunga blev torr som frusen is.  Hans händer var på bordet men inga tecken på pengar.
En timme senare dök han upp framför dörren med röda ögon, smutsiga kläder och tomma händer.  Där väntade alla på honom och såg glada ut att se honom hel.

Baksidan av Livet

Han har tittat ner på kullerstenen på trottoaren på vägen till jobbet de senaste veckorna.  Det började med att han bestämde sig för att inte ha någon ögonkontakt med några damer. Han var trött på att misslyckas om och om igen. En dag sprang han in i en dam och han såg upp for att säga förlåt.  Men han förlorade sina ord genom att se hennes leende. Damen sa förlåt och försvann in i folksamlingen. Han kunde inte glömma leende och rösten. Dag efter dag sökte han efter det magiska ansiktet i folkmassan och önskade att sluta i denna eländiga förlorade. 
På andra sidan av vägen,  en kvinna som arbetar i butiken,  berättar för kollegan hur mycket hon gillar denna den där blyga mannen.  En dag ens stå på hans sätt att få uppmärksamhet.  Men det verkar som att han har förändrats mycket på kort tid, eftersom han springa från en dam till en annan på gatan varje dag.

En Envis Dröm!

Benjamin har bott på  Arkosvägen sedan han föddes.  Han brukar spela med sina vänner på gatan varje dag på efter middagarna.  En dag insåg han att det fanns ett berg långt bort i slutet av gatan.  En tanke gick igenom hans sinne, att en dag skulle han gå till berget och se staden om bra utsikt.  Det måste vara jätteroligt att ha den erfarenheten. 
Benjamins familj brukar sova på eftermiddagarna varje lördag, eftersom det har varit den bästa tiden att vara på egen hand. 
Snart var han på väg och gick till berget med en banan och ett äpple i fickan. Några timmar senare var han på toppen och såg den vackra staden som försvann i den gråa kvällen.
Benjamin måste komma hem innan natten skulle täcka staden.  Han sprang hem och önskade att hans lilla njutning inte kostade honom livet. 

Lerigt Skrik

Det är mörkt utanför och det enda jag hör är ett högt skrik. Ljudet är djupt,  hotfullt och darrande.  Kanske är det en man som bryter sin tystnad efter lång tid.  Jag kan inte höra tydligt vad han säger.  Men han vill inte vara dramatiskt och gör det inte för uppmärksamheten.  uppenbarligen är han sårad och bara hans röst återstår mitt i den mörka natten. 
Jag går närmare för att se honom.  Det är en medelålders man som förlorade sin sko i ett lerigt hål.

Forntidsgener

Jag hittar äntligen min kamera och går och öppnar ett fönster för att kolla hur kallt ute. Det är midnatt och snön täcker allting. Jag stänger långsamt fönstret. Jag vill inte väcka någon. Jag tar på mig en varm jacka och går nedför trapporna till gatan. Det är absolut tyst och öde utanför. Snön är mer än 30 cm djup. Jag har svårt att gå i snön. Jag går med tunga steg. Det är som att jag har blyskor. Allting är ganska vackert under snön och glänser som smycken under gult ljus. Der är en förförisk syn Jag ställer min kamera i rätt position och tar några foton. Jag ser en stor kyrka med många små torn på taket och ett stort kors på toppen. De skimrar vitt i ljuset. Jag vet inte varför gilla jag att titta på dem. Jag känner att hela staden är i mörker utom kyrkan. Jag kan inse nu hur folk föll för religionen i den grå forntiden. Kyrkan får en att tänka. Om en präst som har fina kläder och en hög hatt kommer ut från kyrkan och ber mig konvertera till kristendomen så kanske jag accepterar det. Jag försöker att samla mina tankar och gå bort. För ett ögonblick skakas min tro av mina forntidsgener. Kanske är det deras nostalgi eller begäran som orsakade det.